Martinas blogg

Nu har jag då äntligen blivit moster och känner mig NÅGOT (läs mycket) äldre. ^^ Mamma, pappa, Milla och jag åkte in till BB och hälsade på den nya familjen. Båda föräldrarna (Erika och Glenn) var så klart trötta, men lyckliga över sin son. Han var så gullig och snäll. Han skrek inte ens när jag skulle hålla honom. (!) Är van vid att barnen jämt börjar känna sig obekväma och börjar skrika så fort jag bara ska sitta med dom i knäet. :S Men inte den här lilla pojken. Han låg så snällt och tyst och suttade på sina händer inlindad i ett varmt täcke i mitt knä.


Stolt moster Milla med systersonen


Så söt!!


Moster Milla och systerson bekantar sig med varandra.


Välkommen till familjen!


Lillens första gosedjur blev uppradade i sängvagnen. Fr. vänster en nalle
från mormor och morfar, i mitten en gorillabjörn (??) från moster Milla och
till höger en muckla (från Pettson och Findus) från moster Martina och
sambon Johan.


Nääästan lite hiphopbäbis. ;)


Stolt morfar och moster


Moster Milla makes a face ^^


Söt liten bäbismun


Söta små fingrar som var goda att snutta på


Söt!!!!


Moster Martina med sin nya systerson





Alla ville välkomna den nya familjemedlemmen


Bäbisen i mammas famn. Han fick en Pingu av kusinen Alexander. :)


Familjen :)


Far och son


Det har varit mycket som har hänt på sistone. Johan och jag har varit på bostadsjakt i Ljungby eftersom jag fick jobb på Sunnerbogymnasiet. Nu äntligen har vi hittat en lägenhet och den är så fin! Jag har tyvärr inga bilder på den och den ligger heller inte ute på nätet längre. Johan har tagit bilder med sin kamera så jag får nalla dom bilderna nån dag när jag har tid. ^^ Lägenheten var en bostadsrätt så numera är vi stolta bostadsrättsägare tll en 4:a på 112 kvadrat i Ljungby! Den var RIKTIGT pedantskött och har en jättefin trädgård. Jag hoppas att vi kan fortsätta att sköta den lika fint som föregående ägare har gjort. :)
Det ska bli så skönt att kunna få chansen att träffa vänner och familj lite oftare nu när man är LITE närmare småland. :D

Vi har även hunnit med den årliga fisketävlingen mellan Emanuel, Oskar, Johan och mig. Förra året vann Johan och detta året vann jag! ^^ Tio fiskar (2 abborrar, 1 mört och 7 löjor) blev mitt resultat medan Johan fick en liten abborre, Emanuel fick 2 st mörtar (tror det var det) och Oskar fick tyvärr inga fiskar alls. Men han var glad ändå! ^^ Efteråt bjöds vinnaren traditionsenligt på pizza och innan vi bröt upp så spelade vi ett parti "hit a point" eller "poängträff". Där vann Johan. :)


3 fjärdedelar av fiskegänet. Närmast Oskar, sedan Johan och Emanuel


Oskar hade inte så lång lina så han byggde sig en egen brygga. :D


Min fångst


Pizza var välbehövligt och gott efter den hårda fiskestriden! :D Emanuel
och Johan


Jag och Oskar


Å hej!


Johan


Emanuel


Oskar


Emanuel var sjukt koncentrerad och inställd på att vinna.

I fredags var det dags. Det var dags för oss att inta Ullevi för att se U2 360° tour! Under hela bilresan hade jag suttit och oroat mig eftersom jag hade glömt min jacka hemma. Johan hade inte tagit med sig nån heller, men det var ett medvetet gjort val från hans sida. Ju närmare Göteborg vi kom, desto mer blåsigt blev det. Det här var alltså samma blåsväder som MV Langeland förliste i( ni som läser/kollar nyheterna) och ute till havs mättes den högsta vindhastigheten till 28 m/s. Hur tror ni då att det var att sitta på Ullevi ganska högt upp? Jo, blåsigt och SVINKALLT!!! Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag ALDRIG ska glömma att ta med jackan nästa gång jag åker till Göteborg! Både Johan och jag satt och frös igenom hela konserten. Vi köpte varsin kaffe som vi tappert värmde händerna med och det blev nog lite varmare iallafall.


Efteråt var vi så trötta på alltihop så vi ville bara dråsa i säng. Vi hade samma dag också fixat överlåtelsen av lägenheten och varit på banken och ordnat handpenning m.m. Den spänningen som vi hade byggt upp frigjordes och förvandlade oss till två trötta, frusna och asociala varelser utan jacka i ett blåsigt Göteborg. Jag tyckte så synd om Martin, Sara, Jon och Venla som var tvungna att träffa oss i det tillståndet. Jag får be om ursäkt, men under omständigheterna så var det helt förståeligt att vi var som vi var. ^^ Vi hade dittills inte haft en enda lediga dag tillsammans på semestern. Vi har för övrigt inte fått ha nån semester i år pga flytt, bostadsletande, bostadsköp, bankmöten, konsert, bilhämtning m.m. än. Vi har sagt att vi får ta semester nästa år istället. *suck*
Hur var konserten då? Den var helt ok. :) Jag tyckte att de var lite slöa då och då. Kändes stundtals som att de led av tristess när de spelade medan vissa låtar var så fyllda av energi så det räckte och blev över till hela Ullevi. Deras scen, "the claw", var ett gigantiskt scenbygge bestående av 4 ben varav det i varje ben satt 3 kameramän som filmade konserten vilken projicerades på skärmen som var ovanför bandet.


The claw. Precis i inledningen av U2´s konsert.


Kameramännen hissades ner... och sen upp igen i snålblåsten. Kan ju
inte säga att jag avundades dom. :S

Skärmen var (rätta mig om jag har fel) rund och följde den runda scenen runt om. Kanske därav tourens namn (360° tour). ^^ Filmningen var RIKTIGT snygg! Snygga vinklar och allt.


Bono


Bono


The edge


The edge


Bono


Fin stjärnhimmel

Efter konserten skulle vi leta upp Martin och gänget. Men först köpte vi den obligatoriska t-shirten. :D Åh, vad vi letade efter gänget i stan. Vi gick från Ullevi in till nordstan, gick in i nordstan, ut ur nordstan, tillbaka till Ullevi, gick en annan väg bort från Ullevi och gav upp när vi kom till Vasagatan där vi hittade ett Burger King. Hungriga och trötta satt vi där och åt tills gänget dök upp. Vi hann få en liten pratstund iallafall och det kändes skönt att träffa allihop trots att jag egentligen var trött och tjurig och inte alls orkade med mer av dagen. ^^ Inte ens Jon lyckades reta upp mig. Det var verkligen ett tecken på att jag var helt slut. Johan och jag tog en taxi tillbaka till 2-stjärniga Ibis i Mölndal. Bo aldrig där säger jag! Lyhört som fan och dålig frukost. Den rena disken såg ut som den skitiga disken om jag säger så. Blä!!

Johan och jag bestämde oss för att köra direkt till Stockholm för att hämta vår bil som Jon hade kört ner från Piteå och nu stod hemma och väntade på hans föräldrars tomt. Det var en seg väg och vi övernattade till slut i Nyköping efter att jag bivit åksjuk (som vanligt). Dagen efter hämtade vi bilen och körde hem till smålad. Det var skönt att slippa mer resor i sommar. Det här har verkligen tagit musten ur oss! Nu får det räcka för ett tag tycker jag. Tyvärr har Johan kvar en bilresa upp till Piteå och tillbaka. Tycker verkligen synd om honom. Tillbaka till stressmycket att göra på jobbet när man inte ens har hunnit varva ner under semestern. :( Får hoppas att det dyker upp nåt tillfälle när vi båda kan vara lediga och bara få vara.

Nu ska jag ut och hjälpa pappa och klippa gräset, men jag återkommer med fler bilder på detta inlägg vid ett senare och bättre tillfälle! ^^ Hej så länge!